Fortsättning på Lars Samuelsohns berättelse om Gården Skälsnäs i boken "Hultbygden".

Anrika solgengården Skälsnäs

Som det storgods solgengården Skälsnäs en gång var hade namnkunniga fältherrar och patroner inflytande och kontroll över stora domäner.

Tidigare har vi berättat om att stora delar av Ingatorps socken, hela Edshults socken, men även betydande arealer i Hult, Höreda och Mellby lydde under det så kallade Skälsnäs-komplexet.

Efterhand och av olika anledningar upplöstes den enorma egendomen.

Skälsnäs ägor begränsades, fick en mera hanterbar omfattning och därmed blev det möjligt för "vanligt" folk att bli ägare. Den förste ofrälse ägaren blev bondsonen Karl Åstrand från Kråkshult, vilken torde ha övertagit Skälsnäs efter fältväbeln Lars Johan Meurling, i slutet av 1700-talet.

Dennes ekonomi hade undergrävts och samtidigt som Skälsnäs såldes flyttade Meurling till utgården Fläsås i samma socken.

Bland sentida ägare till Skälsnäs märks Stolfabriken Pinnen i Nässjö, vars innehav omkring år 1910 dock blev kortvarigt.

Gården hade av tidigare ägare näst intill skövlats på barrskog och när Pinnen tog över avverkades även lövskogen på Skälsnäs. Virket sågades på plats och kördes med hästskjutsar till Nässjö för att där förvandlas till stolar.

Helsikes magra bönder

- Här i hults socken är vi bönder så helsikes magra så dä växer inget gräs på körgårn. (Albert själv tillsammans med två Hultabor)

Fyrbenta markberedare

Efter några år delade dock bröderna på sig. Konrad blev ensam ägare till Skälsnäs, medan brodern Helge övertog föräldragården Sandshult. John sökte sig till Nässjö, där han startade och drev stadens första droskstation. På 1950-talet övertogs Skälsnäs av bröderna Olof, Lars och Bengt, som andra Olausson-generationen och idag är det Olofs son Johan och Bengts son Carl-Fredrik som står som ägare.

Avsaknaden av skog var givetvis en stor brist när Konrad Olausson tog över. Påpassligt nog utnyttjades dock ett stort antal husarhästar som "markberedare".

K4-hästarna togs emot som betesdjur och därmed fick man hagarna både upptrampade och betade som förberedelse för den självsådd som kvarvarande fröträn sedan ombesörjde! Stora delar av de äldre bestånden på Skälsnäs är således självföryngrade.

Vid sekelskiftet var Skälsnäs ett industrisamhälle i miniatyr, forts.

Albert Engström

Målaren, tecknaren och författaren Albert Engström växte upp i Hult och ligger begravd på Hults kyrkogård. Ett faktum kanske inte så många hört utav är att Astrid Lindgrens far och Albert Engström var sysslingar.

Albert Engströms kista

Då Albert Engström tecknat, till många Hultbors förtret, tre magerlagda Hultabor blev det en utmaning att plocka fram sex välbyggda kraftkarlar till att följa AE:s kista från före detta föräldrahemmet, fram till kyrkan. Dessa blev Karl Larsson, Brunefall, Petrus Nilsson, Skeppsås, Konrad Olausson, Skällsnäs(Skälsnäs har stavats på många olika sätt genom århundradena), Byggmästare Edward Fredriksson, Hult, Kyrkovärd Karl Tingvall, Havik, och Kyrkvärden Leonard Johansson, Kållarp.

13 ägare på ett år!

Det hade en tid varit många ägarskiften på Skälsnäs och inte heller Pinnen, som en av 13 innehavare under ett år(!), lyckades alltså klara gården. 1912 försåldes Skälsnäs på exekutiv auktion i Jönköping och då fanns Konrad Olausson från Sandshult i Hult bland spekulanterna.

Den orädde bondsonen lade tillsammans med bröderna John och Helge högsta budet och därmed blev Olaus-släkten ägare till det historiska godset. Olaus-släkten har för övrigt bott runt sjön Solgen i 300-400 år!

Året var således 1912 och det gods som de tre bröderna förvärvat innebar en stor utmaning. Skogen var skövlad och även i övrigt befann sig Skälsnäs, efter alla ägarskiften, i ett tämligen nedgånget skick. Men med företagsamhet och småländsk envishet grep sig brödratrion verken an och Skälsnäs fick det lyft som gården förtjänade.

Gustav Vasa

Det har antagligen funnits många hästar på Gården genom tiderna. Även idag finns det hästar på gården men de används inte för något annat än ridning. Ovan hästen Bedorah.

Gömställe

Solgengodset Skälsnäs, som på 1520-talet var tillfälligt gömställe för Gustav Vasa, har ett brokigt förflutet. Var själva gårdsbebyggelsen ursprungligen låg råder dock delade meningar om.

Vissa efterforskningar tyder på en mera strandnära belägenhet. Men detta har inte kunnat bevisas. Däremot vittnar grunder och stensättningar om att gården hade såväl brännvinsbränneri och tegelbruk, som kvarn och krukmakeri.