Fortsättning på Lars Samuelsohns berättelse om Gården Skälsnäs i boken "Hultbygden".

Vid sekelskiftet var Skälsnäs ett industrisamhälle i miniatyr

Anrika sätesgården Skälsnäs har en både lång och brokig historia, vars kända kapitel skrevs på 1300-talet. Tidigare har vi berättat om Gustav Vasa, som gömde sig på godset och om namnkunniga patroner och stormän, som styrt och ställt. Vi har också berättat om hur Skälsnäs kom i släkten Olaussons ägo och i dagens avsnitt handlar det om den företagsamhet, som blomstrade på gården.

Under 1800-talets senare hälft och under åren kring sekelskiftet utgjordes Skälsnäs nämligen av ett brukssamhälle i miniatyr. Här fanns brännvinsbränneri, tegelbruk, krukmakeri och dessutom vattendriven kvarn och såg. Den sistnämnda anläggningen, belägen någon kilometer från gården, betjänade även torpen och kringliggande gårdar och var igång till slutet av 1930-talet.

Brännvinsbränneriet, däremot fick dödsstöten redan på 1850-talet i samband med nykterhetskämpen Peter Wieselgrens fälttåg mot det tilltagande superiet. Prästmannen och litteraturhistorikern Wieselgren vann stort gehör och sedan han lyckats sätta nära nog hela det svenska folket på fötter avskaffades husbehovsbränningen. Exakt vilket år bränneriet på Skälsnäs lades ned vet man inte med säkerhet, men allt tyder på att det var 1855, då husbehovsbränningen alltså avskaffades i Sverige.

Med oxar till jönköping

Men innan dess var tillverkningen alltså i full gång på Skälsnäs. Potatis odlades i ganska stor omfattning på gården och lagrades i jord- och stenkällare i bränneriets närhet. Rester av källarna finns fortfarande kvar, påminnande om den svunna epoken. Även grunden till bränneriet är till en del bevarad.

Enligt uppgift var produktionen i Skälsnäs-bränneriet förhållandevis omfattande. Brännvinet tappades på tunnor och förvarades i det med fönstergaller, försedda magasinet, invid mangårdsbyggnaden. Här blev det dock inte stående särskilt länge. Regelbundet varje vecka forslades nämligen brännvinstunnorna med oxkärror till Jönköping, en dryg transport som tog tre dagar i anspråk innan man var hemma igen!

Den gamla sågen på Skälsnäs Gård

Sågen ligger än idag på Skälsnäs men används inte.

Gjorde krukor

Tegelbruket i Skälsnäs var, som vi tidigare berättat, igång något tiotal år in på 1900-talet. Inte långt från bruket bedrev Robert Ekdahl en närbesläktad verksamhet, nämligen krukmakeri. Det som stod sig längst av småindustrin på Skälsnäs var dock kvarnen och sågen, invid häradsvägen mellan Markestad och Sannebo. Här hölls vattenhjulet och kvarnstenarna igång till 1938, men då var även den epoken slut. Kvarnen revs, medan sågverksbyggnaden flyttades fram till gården.

Den siste mjölnaren och sågaren på Skälsnäs var Oskar Karlsson, vilken tidigare även arbetade som tegelmästare. Karlsson var någon av en tusenkonstnär, som fyllde dagarna med allehanda arbete. En tid var han exempelvis kolare vid Hultsvik, hav var med om att flotta timmer på Solgen och han blev även något av en expert på att lägga stenfot och att sätta stenbrunnar. Stenfoten till Scoutstugan på Skälsnäs är ett av hans större arbeten, för övrigt.

Pråmtrafik på Solgen när Skälsnäs hade tegelbruk, forts.